8 years goes by so fast

8a år har gått sedan jag träffade min... Euum nu va det ju det där igen.. Min pojkvän? Min sambo? Min fästman? Min älskling? Ja det låter bra! Det är 8a år sedan jag träffade min älskling!

I 8a år, i vått och torrt. I ur och skur. In good times and in bad times. Vi har upplevt mycket ihop. Ibland kan han reta gallfeber på mig. Men oftast så älskar jag honom. Näästan alltid ;)


8a år, och fler ska det bli <3

Never Forget The Reason

2-3 Maj var jag och sambon tvungna att ta ledigt från jobben. Anledning? Min pappa skickade ett sms till mig den 7 April som löd:

"Härmed meddelas att ni är uppbokade den 2:a Maj. Packning för en natt medtages liksom ID, inte pass men väl ID. Ni förväntas vara i Malmö kl 11:00 eller när närmaste tåg rullar in. Detta är obligatoriskt och frånvaro godtages ej! Välkomna."

 Vi bollade med idéer om var vi skulle och vad vi skulle hitta på. Utflykt? Konsert? Hotell? Köpenhamn? Åka båt? Det kunde ju vara precis vad som helst. Men vad som i verkligenheten skulle ske hade vi aldrig kunnat förvänta oss. 

Klockan 10.36 infann vi oss på Malmö Central, och gick upp mot hamngatan för att möta upp mina föräldrar. Där ifrån gick vi vidare till Hotell Mayfair som ligger precis runt om hörnan. Där lämnade vi av vår weekend väska och övriga onödiga tillhörigheter. Där efter gick vi ner och tog en kaffe på Waynes Coffee på stortorget. Väl där berättat pappa att vi hade lite tid att "döda" då nästa uppehåll inte skulle ske för än strax efter 12 tiden, så vi tog vår tid. Ca 12:12 började vi samla oss för att gå vidare.   Där började helgens höjdpunkt. 

Som sagt samlade vi ihop oss och ströva över gatan och vidare på torget, upp mot Södergatan. Men plötsligt byter min pappa riktning och säger "Nä visst fan, det är ju hitåt vi ska!" DÄR börjar jag ana mossor i skogen. 

Vi svänger nämligen av, mot rådhuset. När vi väl kommit så lång som början av trappan till rådhuset, så förstår jag vad som komma skall, och börjar redan då känna att det samlas klumpar i halsen och jag börjar till och med bli lite skakig. Av lycka, så klart.  "Ja det här var ju långt att gå" säger jag. "Nu vill jag inte gå mer" Vi öppnar dörren in till Rådhuset och min pappa vänder sig om till mig och säger "Vad sa du precis? Ville du inte mer nu?"  

Där inne, sitter jag och min sambo, snett emot mina föräldrar, som båda två har världens fån smile på läpparna. Jag har redan fattat vad som komma skall, och kan inte bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta. Vi får vänta ca 10 minuter, men då ett annat par är fördröjt, så får vi komma in lite tidigare än planerat. In, innan för ett par dörrar, hänga av sig jackorna osv, och sen in till ett sido rum, där det står en kvinna. Mina föräldrar ställer sig bredvid varandra, mitt emot kvinnan, och jag och min sambo ställer oss bakom dom. Jag är inte den som är den, men jag erkänner... Ett antal glädjetårar föll.

Vigseln var lagom kort och vi kom snabbt fram till dagens viktigaste höjdpunkt. Klockan 12.20 bytte mina föräldrar ringar, och sa "Ja" till varandra. Att älska varandra i nöd och lust, tills döden skiljer dom åt. 

Nu är vi inte särskilt troende, men hallå?! Jag är deras dotter! Lite drömmar och förhoppningar får man väl ha? Självklart "tills döden skiljer dom åt"   (Ju senare desto bättre enligt mig)

Här är första bilden, tagen på mina föräldrar, som nygifta. Herr och fru Brorsson. Och jag kunde inte varit mer lycklig för deras skull! 

För att fira och trubba av nervositeten lite gick vi vidare till lilla torg där vi satte oss på en uteservering och drack några öl och cider. Och för deras skulle så passade vädret på att lugna ner sig och solen lös utav bara den. Jag lyckades till och med få lite bonnabränna på ena armen, tack vare att solen lös så starkt. När vi satt där och njöt av livet berättar mina föräldrar att ingen annan i familjen visste om detta. Det fanns endast ett få tal personer som visste om detta förutom mina föräldrar. Förutom de statliga papper som måste skickas in inför en vigsel, så var det endast kvinnan som vigde dom, och en nära vän till mig och min mamma, en tjej som heter Maria, som visste om detta. Vi började så smått med att uppdatera mammas och pappas facebookstatusar till "Gift med ***" och det tog inte mer än 1 sekund för än en massa gratulationer och kommentarer började rulla in på facebook. Efter ungefär en timme, har mamma ett missat samtal ifrån min mormor, som hon då ringer upp. "Jävla unge!" är det första min mormor säger när hon svara, med lycka i rösten. Hon var helt överlycklig för beslutet att gifta sig och nämnde till och med att "En bättre svärson kunde jag inte valt själv". 

När vi kände oss klara på lilla torg gick vi tillbaka till hotellet, där jag och sambon fick checkat in till vårat rum, lämnat väskan, och sen tillbaka till mina föräldrar svit. Där drack vi skumpa, åt jordgubbar, vindruvor och mörk choklad. Pappa passade även på att ringa farmor och berätta dom glada nyheterna.

När han ringer till henne, så säger han "Nu heter alla flickorna i familjen Brorsson i efternamn". Det blir helt tyst på andra sidan samtalet medans farmor försöker tänka ut vad han menar med det. Men tillslut utbrister hon "NÄÄÄ men vad säger du? Är det sant? Har ni gift er?" Även hon, blir överlycklig av beskedet. 

Efter en stund känner vi allesammans att det är dags för en paus och ombyte, så jag och sambon går till vårt rum, och powernappar en stund, för att sedan göra oss i ordning för kvällen. Vid 19.20 samlas vi hos mina föräldrar och gå tillsammans bort till Paddy´s. En ypperligt trevlig resturang på Kalendegatan, bara ett stenkast ifrån hotellet. Där avnjuter vi fördrinkar, en 4a rättersmiddag, och gott vin.

Min Förrätt: Getost brûlée serveras med grön sparris, honung

De andas förrätt: Sauterade scampi serveras med mango, chilli och koriander

Varmrätt: Ugnsbakad ankbröst serveras med blomkålskräm, broccoli, potatisgratäng och hallongräddsås

 Här åt min pappa en annan varmrätt, som jag dock inte tog bild på: Vitlöksmarinerad lammfilé med rödvinssky, ugnsbakad paprika och getostskräm med chili

1:a efterrätten: Tre utvalda ostar från Möllans ost serveras med fikon marmelad, päron, kex och knäcke

2:a efterrätten: Nutella Semifreddo serveras med apelsin och färska bär

Här åt min sambo en annan efterrätt men som jag inte heller tog bild på: Varma hjortron med vaniljglass och mandelflarn

För den som aldrig varit på Paddy´s innan så rekommenderar jag verkligen att ni går dit! Trevlig atmosfär, bra och trevlig personal och en sjujäkla god mat! 

Efter Paddy´s, runt 1 tiden på natten, gick vi tillbaka till hotellet och sa där efter godnatt. Självklart skulle ju bröllopsparet få spendera lite tid med varandra på bröllopsnatten. 

Morgonen där efter tog vi allt väldigt lugnt och gick ner i hotellets källare för att äta frukost i lugn och ro. Där efter passade vi på att powernappa 2 timmar till på rummen då vi hade den extra tiden tills det var dags för utcheckning. Väl utcheckade gick vi till centralen för att leta upp ett passande tåg som kunde ta oss hemåt. Och på så sätt avslutades vår helg. Vår underbara helg. 

Nu till det här med att avsluta detta blogginlägget. 

I mitten av december 2014 hade dom varit tillsammans i 30 år. Dom har bott tillsammans nästan lika länge. Dom har jobbat ihop. Dom har alltid funnits där för varandra, i vått och i torrt. I motgångar och medgångar. Dom har en, strax, 27årig dotter, och flera årtionden framför sig. Det var väl fan på tiden att gifta sig ;)   hahah  Nä men skämt o sido.   Det finns ingen annan i världen, som jag önskar mer lycka, än mina föräldrar. jag har världens bästa pappa, som alltid har funnits där för mig, och alltid ställt upp för mig, vad det än har varit. Och en mamma, Åhh låt mig inte börja på det! Min mamma. En sådan kvinna! Vem kunde ana för 20 år sedan att vi skulle vara så nära som vi är idag? Hon är min mamma, men också som min syster och som min bästa vän. Jag kunde inte önskat mig en bättre mamma.  Jag kunde inte önskat mig bättre föräldrar! 

Jag vill avsluta detta inlägget med ett starkt motto jag har i livet. Någon som betyder väldigt mycket för mig. 

Vänner kommer och går. Jobb kan man förlora. Ekonomin kan skita sig. Allt kan försvinna. Men det sista som lämnar dig, det som aldrig försvinner, är familjen. Vi har bara en mamma. Vi har bara en pappa. Ta tillvara dom på. Det är tack vare dessa personerna som vi finns idag.

Familjen är alltid viktigast.

2 Maj 2015

Anette Brorsson och Mikael Brorsson

Dom finaste föräldrarna som finns <3