För ca 5
år sedan hittades en kull med små kattungar på mammas jobb. De var
väldigt små, hemlösa och nästan helt ensamma. Hjärta som man har så
adopterade jag och min sambo en av dessa söta kattungar och tog hem
honom. Vi döpte honom Sötis, gav honom mat, en kattlåda, lite leksaker
och tak över huvudet. Han stormtrivs med oss och är ett riktigt
kärlekspaket. Vi älskar honom STORT.
Vi har bott i en lägenhet på andra våningen med balkong där vår katt ofta har gått ut och lagt sig i en utav stolarna, eller suttit på bordet och tittat ut. Då vår katt alltid har varit full av energi fick tyvärr våra tapeter i lägenheten ta skada av att vi inte kunde förbruka kattens energi på rätt sätt. Han har sprungit maraton i lägenheten, vi har lekt med honom tills vi själva var helt utmattade, men han hade ändå energi kvar.
För ca 3 månader sedan köpte vi en bottenlägenhet med en liten trädgård och inglasad altan, och i från början vågade vi inte släppa ut katten för att vi va rädda för att han skulle springa bort och inte komma hem igen. Så han fick hålla sig på altanen.
Men efter någon vecka kunde jag inte hålla katten inne längre då det började bli varmt ute och altanen blir nästan som en bastu när solen står och lyser rakt på altanen. Vi provade i små omgångar att släppa ut katten och försökte ha koll på honom i trädgården. Men katter är ju väldigt nyfikna, och det tog inte många dagar för än han började gå utanför häcken, men han kom alltid hem igen efter en stund. Nu efter ett litet tag så kan han vara borta/ute i timmar, men han kommer alltid hem. Man märker på honom att han STORMtrivs! Han har blivit en helt annan katt! En mycket lugnare och gladare katt, och jag är helt säker på att det är att han får vara ute lite varje dag. Han har till och med skaffat sig en vän i form av en honkatt som bor på andra sidan gatan. En grå randig smal tös som vi väljer att kallar tiger. Hon kommer ofta hit och letar efter Sötis (vår katt) och de trivs jätte bra ihop.
Nu kommer jag till anledningen till att jag skriver.
Bostadsrättsföreningen där vi bor vill inte att man har husdjur springande lös i området, och jag förstår att det har att göra med sandlådor osv i området. Vår katt gör lika mycket i sin kattlåda som han har gjort innan, så jag har svårt att tro att han gör sina ärende någon annanstans, men man vet ju tyvärr aldrig. De dagar jag har hållit katten inomhus hela dagen blir han näst inpå deprimerad. Han blir jätte ledsen om han inte får gå ut. Han blir nästan liggandes i soffan hela dagen och har i princip ingen energi, och jag vet att detta låter konstigt, men det gör lite ont inom mig att se honom så ledsen. Det känns som att man plågar honom.
Min fråga är om det finns något som heter att man inte kan hålla en katt inomhus när man märker att de trivs så bra utomhus? Finns det någon rättslig rätt man kan ha? Eller något liknande?
Detta är kanske ett långt skott, men jag vill försöka få rätt i att kunna ha min katt ute när jag märker att han mår så bra av det. Det skär i mitt hjärta varje gång jag måste stänga honom inne och jag märker på honom att han bara vill gå ut i det fina vädret och leka lite.
Någon som kan hjälpa oss?
